Motigt kliver jag ur sängen och ut på verandan för att svalka mig.
Vattnet kluckar mot bryggans pelare och skänker ett lugn
över hela mitt väsen.
Drar in frisk luft i lungorna för att sekunden senare förorena dom
genom att tända en cigarett som får min puls att åter stiga.
Min blick möter vattenytan där ansikten böljar.
Armar som sträcker sig mot mig. Nu skriker dom. Dom vill något,
alla vill dom ha något från mig och om jag fortsätter att ge av mig själv
så finns det snart ingenting kvar. Min skugga är så blek,
konturerna för svaga..::..vem ska fylla mig nu?
skrik-blop
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar