Tar lidandet aldrig slut? Jag önskar jag kunde ta hand om dig..trots allt som hänt. Sån är jag tydligen, sväljer stoltheten gång på gång och samlar knappast poäng utan samlar på mig mera ångest. Även om man ger sitt yttersta, dvs. 110 procent så är det inte någon garanti för att räcker ens det. Inte bara det geografiska avståndet stör
utan distansen mellan våra tankevärldar och emotionella kordinater är större än man reder ut.
Jag smakar ord och gillar ibland hur de ligger i min mun...sen tänker jag en tanke
och får rysningar..söker febrilt efter svar. Reder ut begreppen.
"Kär" "Förälskad" "själsfrände" "vill att det ska funka med" "Tänd på" "cruch" ...sen pusslar jag ihop huvuden men sitt rätta ord. Lite klokare har jag blivit måste ja
erkänna. Finns så hårfina gränser inom området.
Dagens kommentar: snus-ask .Jag svarar; ja det hörs ju att du är varken rykare eller snösare . hehe, jepp
Veckans läsning; Mina egna alster
-love blip-
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar